Dubbeltrubbel

För nåt år sen la jag till en kategori som heter Drömmen om nr. 3. Det handlade om just det, en dröm om en tredje hund. En hund av en annan typ, som också vill göra allt sånt där som jag vill göra och prova.

 

Det kändes som en oåtkomlig dröm, hur funkar det praktiskt med tre hundar? Hur får man plats i bilen? Hur får man ihop en tredje med två speciella hundar som man redan har? Orkar man med 2 speciella hundar och en valp/blivande tävlingshund? etc.

 

Det var så nära förra våren att jag bestämde mej för en valp som min vän födde upp. Men i sista sekund föll det på att min sambo inte kunde förlika sej med tanken på tre hundar.

Efter det kände jag hur besviken jag var och tänkte att vi kommer aldrig att lyckas lösa det här och vara överens. Antingen är jag ledsen eller så är han.

 

Jag hade sen tidigare blivit handlöst förälskad i en kelpie som ett par klubbkompisar hade skaffat, och hade spanat in att mamman skulle paras igen.

Det drog ut lite på tiden, men till slut fick jag veta att det var dags! Hon skulle nu paras!

 

Jag hade haft kontakt med uppfödaren då och då ända sen förra våren, och nu när tiken var parad och dräktig åkte jag och hälsade på.

Tiken verkade precis lika trevlig som sonen som jag träffat tidigare, och uppfödarna Sara och Jari var jätterara!

När hon sa att; det känns jättebra, du får gärna köpa valp av oss. Så kändes det så himla bra!

 

När sen valparna föddes så kom den ena tiken efter den andra... Jag skulle ju ha en hane och tyckte att det liknade skit att det inte blev nånting!

Men nån dag senare fick jag ett meddelande med frågan om hur jag ställde mej till att köpa tik... Jag hade ju trott att det var fullt med tikköpare och slagit allt ur hågen!

 

Sambon var fortfarande inte helt med på tåget, men jag kände bara att det vore så tråkigt att missa den här möjligheten, så vi pratade igenom saken noga och till slut kunde jag skicka ett svar; ja, jag vill ha en valp!

 

Vilken känsla!!